Att vara i ett distansförhållande.

Som jag sa i tidigare inlägg så skulle jag göra ett videoinlägg där jag skulle berätta om min relation med John men min dag idag har bara varit hur stressigt som helst och nu när jag väl skulle göra det så känns det bara skumt att ha det i videoformat och vill inte visa alla känslor som kommer upp när jag pratar om det... hehe. Så! Jag kommer alltså skriva väldigt kort om det. Så ni som bara vill läsa om mode och allt annat jag bloggar om kan  scrolla ner till de andra inläggen! Haha :) (Kommer dock göra en liten videoblogg sen där jag "presenterar" mig själv!)

Första frågan var hur vi träffades;
Han addade mig på facebook efter att vi har gemensamma vänner i USA där jag bor på somrarna. Han blev alltså stationerad till Tyskland för ett år sen för att jobba i US Airforce och har bott där ända sen dess. Vi började skypa väldigt mycket med varandra och då menar jag väldigt mycket. Vi satt uppe hela nätterna ibland bara för att få "vara" med varandra. Efter ungefär en och en halv månad av att vi pratat med varandra konstant så bestämde vi oss för att träffas för första gången. Jag var verkligen hur nervös som helst och skakade hela bilvägen till flygplatsen där jag skulle hämta honom. Då bodde han hos mig i fem dagar och han var mer än vad jag förväntade mig. Och så började det, vi har pratat med varandra varje dag ända sen dess och han har nog varit här fem gånger nu och jag varit i Tyskland en gång. Men ska dit nästa onsdag eller fredag (!!!) Har inte träffat honom på över en månad nu eftersom han åkte till USA för att träffa familj osv, han har även träffat min pappa! Så det var kul.

Men att vara utan honom är en av de jobbigaste sakerna som jag gått igenom. Att vara utan den man älskar mest av allt och att veta att han älskar en tillbaka är skitjobbigt. När man ser par på gatan så önskar man att det var dig själv och han som satt där och höll om varandra. Alla ensamma nätter då man är van vid att ligga på hans bröst. Att veta att något känns så rätt med en person för en gång skull och att det sen ska försvinna. Känslan går nästan inte att beskriva. Jag har haft kvällar då jag brytit ihop. Men mest när ingen är hemma.

Folk undrar även hur jag kan gå igenom det här, Men man fattar när man har träffat killen som är värd att kämpa för.

Postat av E

aw, så romantiskt. men han är amerikan då alltså? Trodde först han var tysk. haha!



Jag kan skriva ett inlägg ikväll eller imorgon, kan länka till dig så får du du läsa :) Eller ja, jag får se om jag skriver ett inlägg. kan berätta för bara dig isf, inte säker på att jag vill att alla som läser min blogg ska veta om mig och min pojkvän ;) har många haters som läser bloggen.. haha :P

Datum: 2011-02-21 | Tid: 23:15:20
Blogg: http://emina.blogg.se/
Postat av E

och jag hoppas inte det gjorde något att jag typ snodde din bakgrund? :$ ändrade den till grå så jag inte blev värsta copycat (A)



vart hittade du bakgrunden btw??

Datum: 2011-02-21 | Tid: 23:16:37
Blogg: http://emina.blogg.se/
Postat av smorfie

jag alskar dig!!!!!!

Datum: 2011-02-22 | Tid: 07:19:41



Ditt namn:


E-postadress: (publiceras ej p bloggen)


Blogg/hemsida:


Skriv din kommentar:

Kom ihÂg mig?
Tack fˆr din kommentar!