Stephanie

Jag brukade tänka på dig när jag hörde den där låten. Det var du och jag. Det var då du höll om mig och sa de tre orden. Jag var så lycklig, jag ville stanna där för evigt. Jag ville inte vara någon annanstans än med dig. Varje gång jag såg dig fick jag ett lyckorus. Jag hade aldrig kännt så innan. Inte på det sättet. Sista dagen på flygplatsen var den jobbigaste dagen någonsin. Jag satt där helt ensam. Kollade ut på folk som gick förbi, de såg glada ut. Det hade varit på semester. Men det anade inte att det var sommaren som jag träffade han. Jag var tvungen att lämna alla. Lämna alla som betyder väldigt mycket för mig. Så jag satt där, kollade på utgången och ville springa dit, så snabbt jag bara kunde och ringa pappa och säga åt honom att vända. Vända bilen och komma å hämta mig igen. Så jag kunde stanna. Stanna där med mina kompisar. Och bara fortsätta. Ville inte trycka på pause. Ville fortsätta. Undrade varför livet gjorde så mot mig. Ger mig det bästa som finns i livet och bara tar bort det från mig på en sekund. Så satt där, kollade mot utgången. Folk började kolla på mig och undrade varför jag åkte ensam. Men är van att vara ensam nu.